Igår var det dags för filmning till min Sprint-licensiering. Jag har tidigare verkligen hatat att vara med på film och framförallt när jag tränar. Bara att prata om det har fått mig att bli smått panikslagen. Så det här med filmning har verkligen inte varit min grej. Men allteftersom jag blivit ”påtvingad” att filma mig när jag leder så har jag blivit mer bekväm med det. Nu kan jag till och med säga (nästan då) att jag älskar det.
Igår var det dags för filmning till min Sprint-licensiering. Jag har tidigare verkligen hatat att vara med på film och framförallt när jag tränar. Bara att prata om det har fått mig att bli smått panikslagen. Så det här med filmning har verkligen inte varit min grej. Men allteftersom jag blivit ”påtvingad” att filma mig när jag leder så har jag blivit mer bekväm med det. Nu kan jag till och med säga (nästan då) att jag älskar det.
Att filma sig själv är verkligen ett så grymt bra verktyg om för att finslipa tekniken. Personligen föredrar jag teknikträning genom att filma övningen framför att titta mig i spegeln när jag genomför en övning. För mig blir spegeln ett störande moment och ibland så kanske inte övningen blir så bra som den skulle kunnat bli om jag ska titta och värdera tekniken samtidigt i en spegel. Så heja filmkameran!
