Efter 5 veckor ledighet så längtar jag efter att komma tillbaka till vardagen igen. Det har inte blivit så mycket träning som jag hade hoppats på. Men de övriga i familjen tycks ha andra intressen än träning (Hur nu det kan komma sig). Trots att jag fått åsidosätta min träning rätt så regält så har det varit en otroligt fin och härlig ledighet.
Efter 5 veckor ledighet så längtar jag efter att komma tillbaka till vardagen igen. Det har inte blivit så mycket träning som jag hade hoppats på. Men de övriga i familjen tycks ha andra intressen än träning (Hur nu det kan komma sig). Trots att jag fått åsidosätta min träning rätt så regält så har det varit en otroligt fin och härlig ledighet.
Det är nog först nu som jag verkligen är less på att gå hemma. Att det är skönt med ledigthet och kunna göra det man känner för är en lögn. Åtminstonde om man har en familj som man ska samsas med. Och jag har insett att jag får frukansvärt dåligt samvete om jag motsätter mig de andras vilja och ger mig iväg för att träna. Något som jag skulle vilja ha mer av är verkligen egentid. När träningen inte får prioriteras blir det lätt lite hastigt och inte alls lika lustfyllt som när man verkligen tar sig tid för träning.
Ett löfte till mig själv inför hösten är att jag ska bli mer egoistisk och prioritera min träning.
Har du något löfte inför hösten?
