God morgon!
God morgon!
Efter två veckor som gräsänka (läs hemma ensam med en 3-åring), så har jag insett hur påfrestande det är att vara ensam med ett barn. Missförstå mig rätt, det är helt underbart att få rå om sitt barn helt själv med all kärlek osv. Men det är ett himla vardagspusslande och därmed en oerhört energi som går åt. Bara för att allt ska fungera. Att jag kommer till jobbet, sonen till förskolan, att han ens går upp och klär på sig, att vi får mat på kvällen. Ja, listan kan göras lång. Kombinationen, heltidsanställd, egenföretagare och ensamstående mamma går liksom inte riktigt ihop nu när min man är iväg. Eller jo, det går ihop för jag har världens bästa (och detta kommer verkligen från hjärtat) föräldrar och svärföräldrar som hjälper till så att vardagen går ihop. Tack!
Efter dessa veckor är jag helt övertygad om att ensamstående föräldrar med småbarn på heltid är riktiga superhjältar. Jag trodde under min sons första år att jag var en superkvinna som klarade av att hålla ihop familjen och allt som hör därtill. Ni som varit där förstår vad jag menar. Men efter dessa veckor är jag inte så säker längre. Ni ensamstående föräldrar ni är grymma! Jag är riktigt imponerad av att ni får er vardag att snurra runt.
