Jag älskar träning. Det gör jag verkligen. Men fredagens spinningklass var allt annat än en endorfinkick. Magen var ivägen, benen värkte och i två sista låtarna hade jag sådana sammandragningar så jag funderade på om jag skulle åka direkt till förlossningen efter passet. Allt annat än nice med andra ord.
Jag älskar träning. Det gör jag verkligen. Men fredagens spinningklass var allt annat än en endorfinkick. Magen var ivägen, benen värkte och i två sista låtarna hade jag sådana sammandragningar så jag funderade på om jag skulle åka direkt till förlossningen efter passet. Allt annat än nice med andra ord.
Trots detta kämpade jag mig igenom 30 minuter på cykeln. Efteråt var det skönt på ett helt annat sätt än vad jag är van vid efter ett pass. Skönt att terrorn var över. Inte skönt att kroppen fått jobba. Efter detta har helgen bjudit på kramper i vaderna och den där tanken på att införskaffa ett par stödstrumpor dök upp igen. Samtidigt som jag kände mig ledsen över att jag helt plötslig inte känner mig sugen på att träna. Som om kroppen inte riktigt vill och huvudet bara hakar på.
Tidigare har jag tänkt att denna graviditet ska jag kunna träna hela vägen. Som om man kan bestämma det själv. Lite reflektioner om att jag kanske har fått för mig att det är någon sorts prestige i att kunna träning hela vägen fram till förlossningen. Förra graviditeten blev jag sjukskriven pga foglossningar och fick inte träna från ungefär vecka 26-29 någonting. Hade dessförinnan även trappat ner på träningen för att jag hade ont. Fick höra många berättelser om att ”jag tränade till 2 veckor innan förlossningen” osv. Då nästan 3,5 månader innan ens egen beräknade förlossning kände man sig rätt så värdelös. Kanske att de sitter kvar i mitt huvud att denna gången ska minsann jag också. Så himla dumt!
Dumt att man tror att man kan bestämma själv. Dumt att jämföra sig med andra. Dumt att tro på dessa två nämnda och inte på vad ens egen kropp berättar för en. Klart jag skulle bli ledsen om min kropp inte vill lira med mig längre när det kommer till träning och vardagsrörelse den tid som är kvar innan förlossningen. Men att komma till insikt med att ens egna tankar kanske inte går så bra ihop med vad kroppen vill ger mig ju lite tillfälle att skifta fokus och ge kroppen sådant som den kanske inte får så mycket annars. Ta det lugnare, både privat, i jobbet och på träningsgolvet. Dessa saker kommer jag från och med nu att ge min kropp som den inte får idag:
- Yoga
- Varma bad
- Fotmassage
- Meditation
Hoppas dessa kan hjälpa mig kropp med att orka hela vägen. För klart att det börjar bli tungt nu. Men att ha konstant ont och stickningar i ben är ingen höjdare direkt. Så det håller jag tummar och tår för att jag slipper.