Tekniska museet

Idag gav jag upp min träningsdag till förmån för att hänga med ungarna till tekniska museet.

Kan vara så att jag lätt hypat värdet av att åka dit sen i våras. Min man vet hur jag gett detta som förslag gång på gång. Men museum tycks inte klinga lika bra som nöjesfält hos mina familjemedlemmar. Sån tur för mig då att jag hade barnen helt för mig själv idag och kunde bestämma.

Sonen var extremt lättövertalad. ”De har massor av knappar, som man FÅR trycka på”.

Med de orden hade jag sålt in tekniska till honom. Men sanningen är att det är lika roligt som jag minns att det var för 15 år sedan när jag var där sist. Jag kan hålla med om att museum i vissa fall kan klinga rätt dåligt. Det låter trist och tröttsamt. Men detta är allt annat än trist! Det är så mycket att upptäcka och vi sprang runt där bra länge. Jag fick bokstavligen släpa ut sonen och jag köpte ett årskort till mig innan vi åkte hem (allt för sent).

Jag tycker det är spännande hur många olika områden som ryms under ett och samma tak, med den gemensamma nämnaren teknik.

Vi började inspektera gammal urteknik. Klockgalen som min son är.

Här tar vi en titt på olika sätt att framställa energi. Sonen fyller upp vatten i en tank som ska illustrera ett vattenkraftverk.

På temat återvinning fanns denna klänning gjord av gamla kaffeförpackningar. Överväger att sy en egen.

Vad vore tekniken om det inte fanns spel?

Jag och Luna försökte återskapa spelstämningen här. Högst oklart om vi lyckats.

Fint avslut på en lång dag.

Det var två riktigt trötta barn jag fick med mig hem. Så mycket intryck. Jag kommer garanterat ta med dem dit många fler gånger. Trots många timmar hann vi ta oss igenom allt.