Det dåliga samvetet

I morse gjorde sig det dåliga samvetet påmint

Det är nog bara att inse. Som förälder kommer du känna att du aldrig räcker till. I varje situation kommer du ifrågasätta dig själv, ditt omdöme och de val du gör. Allt för ofta bubblar tanken upp om hur dålig mamma jag faktiskt är. Får barnen tillräckligt med uppmärksamhet? Varför gjorde jag si eller så. Alltid finns det något hos en själv att slå ner på.

Mamma jag vill vara hemma med dig

Just denna morgon påminde sig det dåliga samvetet rätt tidigt. Sonen vaknade först glad att se mig men det var inte långvarigt. ”Mamma vad ska du göra när jag är på förskolan idag?” ”Mamma jag vill vara hemma med dig” ”Mamma varför får jag inte vara hemma?”

Inte konstigt att han undrar vad jag gör när han är på förskolan för han har ju förstått så mycket att jag är hemma med lillasyster. Han skulle rent teoretiskt kunna vara hemma med oss. Så inte så konstigt att han frågar. Det är så himla jobbigt som mamma att förklara varför han inte ska vara hemma. Även fast jag mer än gärna skulle önska att han var hemma med mig och bebis.

Men han behöver gå dit och leka med sina kompisar. För jag vet att han lätt blir uttråkad och ostimulerad av att vara hemma för många dagar med oss. Jag är övertygad om att det är det bästa för just honom. Men självklart så ifrågasätter jag mig varje dag.

Även fast det är mycket att anpassa sig hemma då jag ibland behöver mata eller byta blöja på bebis. Han är ju van att stå i centrum. Sen ska det lagas mat och allt annat där runtomkring. Ingen rolig lekkompis där inte.

Nej det är nog bara att acceptera, jag kommer alltid undra om jag gjort tillräckligt för mina barn. Slå lite på mig själv i deras motgångar. Fråga mig själv varför i deras medgångar. Och alltid alltid ha nära till tårar. Oavsett om deras uppkomst är av glädje eller förtvivlan.