Att våga springa

Vet ni? Jag tog mod till mig och sprang faktiskt loppet jag tidigare skrev om

För att inte ha så många löpsteg i bagaget sen förlossningen så måste jag ändå säga att det gick bra. Jag tog mig faktiskt igenom banan på 5,1km strax under 30 minuter. Detta var ett mål jag hade satt upp och även om det var sjukt jobbigt så klarade jag av det. Nu såhär i efterhand så har jag fått ett sug efter att springa fler lopp. Något som lockar väldigt mycket är att klara av midnattsloppet nästa år. Så mitt mål med träningen nu är att kunna genomföra milen utan att det är allt för ansträngande.

Sådan son sådan mor

Ja även sonen sprang lopp i tisdags. Han körde med knattarna 1,2km. Så himla stolt mamma när han gick i mål. Jag ska ärligt säga att jag var högst osäker på om han skulle gilla det. Och visst tyckte han det var jobbigt. Men när han gått i mål fick även han en nytändning. Han har de senaste dagarna frågat när vi ska springa lopp igen. Så nu ligger även han i hårdträning för att bli bättre på 1km. Jag tycker det är roligt att vi har hittat ett gemensamt intresse han och jag. Så nu är det jag och sonen som är löpentusiasterna i familjen.

Att sätta mål

Det är faktiskt inte så ofta jag har såhär specifika mål med min träning. Jag tränar ju främst för att må bra. För att sätta upp dessa mål behöver jag verkligen se vinningen med dem. Visst tränar jag på att bli snabbare så blir jag ju det. Men till vilken nytta? Ungefär så funkar min hjärna men nu när jag verkligen satt upp ett realistiskt mål som är tidsbestämt och med ett väldigt tydligt syfte så är det så mycket enklare. Kanske är det så att jag egentligen bara är dålig på att sätta upp tydliga mål för mig själv. Men nu har jag ett mål och har en tydlig plan. Så nu kör vi!

4 kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras