Ett annat slags lyckopiller

Jag behöver träning för att fungera. Det är mitt lyckopiller som får mig att må bra.

Men någon som kräver en mindre insats och dessutom ger en enorm utdelning av endorfiner är något helt annat. Något som faktiskt också kan ses som en anledning till att jag kommer iväg och tränar när jag är som tröttast. Nämligen mina barn.

Att få barn är nog det läskigaste och samtidigt det mest fantastiska jag troligen kommer få uppleva. Se dem utvecklas, kramas med dem, ge dem vad de behöver, leka ja allt vad det innebär att ha barn ger tillbaka så mycket energi. De är mina två små lyckopiller.

Behöver jag motivation så kan jag alltid hämta den hos mina barn. Att tänka på kost och träning blir lättare om jag gör det för deras skull. Det är för deras skulle jag vill ha energi att orka leka med dem. Det är för deras skull jag vill hålla mig frisk.

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras